Sidor

lördag 3 november 2018

Författarintervju Ulla M. Nissen



Nu är dagen kommen där jag haft min första författarintervju. Jag är så otroligt glad och tacksam att jag fick denna möjlighet så ett stort tack till Ulla som ställde upp!

Ulla är uppvuxen i Sundsvall och Umeå men bor idag i Täby som ligger lite utanför Stockholm. Hon har arbetat med information, marknadsföring och journalistik. Hon hade inga planer på att bli författare men hon hade något viktigt att berätta och därefter kom hennes två böcker De kommer ändå inte tro mig  och Det måste gå. De här två böckerna berörde mig otroligt mycket och satt kvar långt efter att de var utlästa. Främst är de viktiga, jätteviktiga. Bakom böckerna ligger erfarenheter av att människor i Ullas närhet har utsatts för sexuella övergrepp. ”Jag vill visa vad tystnaden om det svåra med tiden kan göra med oss, och om hur viktigt det är att tala om traumatiska upplevelser”, säger Ulla. ”Och jag vill framför allt visa att det finns en väg ut ur en tillvaro där det mesta påverkas av de tunga minnena"                                                                                                     

Hej Ulla, hur mår du? Tack, jag mår bra och njuter idag extra mycket av att kunna sitta inne i värmen och arbeta medan det stormar och regnar utanför fönstret.

Vad roligt att du ville ställa upp på en intervju och även bidra till tävlingen som kommer upp senare i veckan! Jag tycker det är minst lika roligt själv. Jättekul att du ordnar en tävling om mina böcker!

Du har ju skrivit två böcker om Elsa. Hur kom du på att du skulle skriva en bok om sexuella övergrepp? För snart fem år sedan följde jag en nära anhörigs kamp att komma tillbaka till ett normalt liv efter att hennes tidigare förträngda minnen från sexuella övergrepp hade kommit upp till ytan. Under den tiden lärde jag mig mycket och förstod att alltför många mår väldigt dåligt av självpåtagen skuld och skam på grund av förträngda minnen. Jag såg behovet och ville hitta ett sätt att bidra till att öppna upp för samtal om sexuella övergrepp och valde ungdomsromanen som form. De flesta som blir utsatta är mellan 16 och 24 år och jag vill nå ungdomarna så tidigt som möjligt.

Hade du planerat att det skulle bli en uppföljare innan du var klar med De kommer ändå inte tro mig? När jag skrev det sista kapitlet i De kommer ändå inte tro mig så bestämde jag mig för att det måste bli en till bok.

Fick du göra mycket research till de två böckerna och hur lång tid tog det att skriva dem? Jag gjorde inte direkt någon research i traditionell mening utan utgick mest ifrån mina egna erfarenheter av att följa en utsatt person på nära håll. Men jag tog mycket hjälp och hade många testläsare som kunde bedöma riktigheten och trovärdigheten i min berättelse utifrån deras synvinkel. De som läste var bland annat en psykolog med stor erfarenhet av utsatta unga kvinnor, två lärare, en trettonåring och min nära anhöriga. Den första boken kom ut cirka tre år efter att jag hade börjat skriva de första raderna. Eftersom jag inte hade skrivit något skönlitterärt tidigare så tog jag hjälp av en professionell lektör och det tog ett tag innan jag hade hittat rätt i språket och tonen i texten. Sedan var det också en liten process att hitta ett förlag som ville satsa på mitt manus och ge ut boken. Att skriva uppföljaren gick betydligt snabbare och jag hade ju också mycket givet. Alla karaktärer var redan skapade och jag behövde inte leta förlag. Så det tog bara knappt ett år innan den kom ut.

Kommer det komma fler liknande böcker eller blir det något helt annat? Just nu så arbetar jag på ett annat projekt för något yngre läsare och har inga planer på att skriva liknande böcker, men man vet aldrig. 

Beskriv din ultimata skrivplats. Jag behöver ha det tyst och lugnt omkring mig för att komma in i skrivbubblan. Och jag måste sitta skönt, det går inte vid skrivbordet. Så jag sitter för det mesta hemma i soffan i vardagsrummet med uppdragna ben i skräddarställning och datorn på en kudde i knät. Inte alls optimalt ur ergonomisk synvinkel, jag vet. Men det är det som fungerar bäst. Det är bara i bubblan som det där fantastiska, nästan magiska, kan hända, när berättelsen går sin egen väg och drar iväg med mig (naturligtvis inom ramarna för min struktur) till något som blir mycket bättre än det jag tidigare tänkt ut.  Vid redigering av texten är det däremot inte så noga, bara om jag behöver göra större ändringar och lägga till/skapa nytt.

Vilket/vilka är dina bästa tips för att komma igång med skrivandet? Först måste du bestämma dig för vad du vill säga. Det måste finnas något sorts tema eller en röd tråd, även om det till exempel är en feelgood så måste den innehålla något sorts huvudbudskap. Sedan tänker du ut en passande berättelse som kan illustrera det som du vill säga. För min egen del måste jag också ha en plan och en struktur. Jag använder gärna stora ark och ritar upp tidslinjer med vissa händelser/scener markerade. Jag skriver också karaktärerna på olika post-itlappar, gärna i olika färger för till exempel familj, kompisar och så vidare. Sedan ritar jag cirklar på ett annat ark och sätter dit lapparna med karaktärerna för att visa vilka relationer de har till varandra. När jag sedan skriver så blir det ett kapitel i taget, från början till slutet. Och jag ändrar massor! Inget manus är så bra att det inte kan bli bättre. Jag har fått frågan om vad jag gör om jag får skrivkramp och svaret är enkelt: jag tar mig i kragen och sätter mig ner och börjar. Då brukar det lösa sig.

Vad läser du helst för typ av böcker? Jag läser ganska blandad litteratur, men mest romaner, gärna historiska och/eller från andra platser av världen. Jag växlar också gärna mellan de lite "tyngre" och de lite "lättare". Fackböcker kan också vara intressanta, särskilt om de handlar om djur och natur. Senast läste jag en bok om trädens inre liv, som var häpnadsväckande intressant.

Vill du bli författare på heltid eller vill du göra annat också vid sidan om? Vadå i sådana fall? Jag har det stora privilegiet att redan idag kunna arbeta som författare på heltid och jag hoppas kunna komma ut mer i skolorna och tala om frågor kring sexuella övergrepp. När jag inte arbetar med något av detta så är min favoritplats stallet. Älskar att rida och umgås med hästar och djur. Mina barn har varsin hund och jag passar dem också mer än gärna.

Tack så otroligt mycket Ulla för att du ställde upp och även bidrar med fyra böcker till tävlingen som kommer upp om några dagar här på bloggen! Så till alla läsare, håll utkik!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar